athaikādaśo'dhyāyaḥ | viśvarūpadarśanayogaḥ
11. - le Yoga de la Vision de la Forme Cosmique
ou viśvarūpa darśana yoga
ou viśvarūpa darśana yoga
arjuna uvāca
madanugrahāya paramaṁ guhyamadhyātmasaṁjñitam
yattvayoktaṁ vacastena moho'yaṁ vigato mama
madanugrahāya paramaṁ guhyamadhyātmasaṁjñitam
yattvayoktaṁ vacastena moho'yaṁ vigato mama
11-1 Arjuna
dit: Par compassion {par faveur} pour
moi [mad anugrahāya], Tu m'as révélé [uktaṁ] le
suprême secret [paramaṁ guhyaṁ]
concernant le Soi [saṁjñitaṁ adhyātma], et
grâce à [tena] Tes paroles [vacaḥ], mon [mama]
égarement [ayaṁ mohaḥ] s'est dissipé [vigataḥ].
bhavāpyayau
hi bhūtānāṁ śrutau vistaraśo mayā
tvattaḥ kamalapatrākṣa māhātmyamapi cāvyayam
tvattaḥ kamalapatrākṣa māhātmyamapi cāvyayam
11-2 Car
j'ai entendu [śrutau] de Toi [tvattaḥ] en
détail [vistaraśaḥ] l'origine [bhava] et la
dissolution {et la fin} [apyayau] des
êtres [bhūtānāṁ] ainsi que [api ca] Ta
grandeur {Ta majesté} [māhātmyaṁ] inaltérable
[avyayaṁ], ô Toi dont les yeux ont la forme de la feuille de lotus
[kamalapatrākṣa].
evametadyathāttha
tvamātmānaṁ parameśvara
draṣṭumicchāmi te rūpamaiśvaraṁ puruṣottama
draṣṭumicchāmi te rūpamaiśvaraṁ puruṣottama
11-3 Ô
Seigneur Suprême [parameśvara], il en
est donc de Toi [evaṁ etat yathā ātmānaṁ] comme
Tu me l'as dit [āttha tvaṁ]. Je
désire [icchāmi], ô Puruṣottama, voir [draṣṭuṁ] Ta
forme [rūpaṁ] souveraine {Divine} [aiśvaraṁ].
manyase yadi
tacchakyaṁ mayā draṣṭumiti prabho
yogeśvara tato me tvaṁ darśayātmānamavyayam
yogeśvara tato me tvaṁ darśayātmānamavyayam
11-4 Ô
Seigneur [prabho], si [yadi] tu
penses [manyase], que [iti] cela [tad] soit
possible [śakyaṁ] pour moi [mayā] de La
voir [draṣṭuṁ], alors [tataḥ]
montre-moi [darśaya] Ton Soi {Ta
Forme} [tvaṁ ātmānaṁ]
Impérissable [avyayaṁ], ô Seigneur du Yoga [yogeśvara].
śrībhagavān
uvāca
paśya me pārtha rūpāṇi śataśo'tha sahasraśaḥ
nānāvidhāni divyāni nānāvarṇākṛtīni ca
paśya me pārtha rūpāṇi śataśo'tha sahasraśaḥ
nānāvidhāni divyāni nānāvarṇākṛtīni ca
11-5 Le
Divin Seigneur dit: Contemple [paśya], ô Pārtha, Mes [me] formes
[rūpāṇi] par centaines [śataśaḥ] et [atha] par
milliers [sahasraśaḥ], infiniment diverses [nānāvidhāni],
divines {célestes} [divyāni], et [ca] de
couleurs [varṇa] et de formes {et d'apparences} [ākṛtīni] différentes [nānā].
paśyādityānvasūnrudrānaśvinau
marutastathā
bahūnyadṛṣṭapūrvāṇi paśyāścaryāṇi bhārata
bahūnyadṛṣṭapūrvāṇi paśyāścaryāṇi bhārata
11-6
Contemple [paśya] les Āditya [ādityān], les
Vasu [vasun], les Rudra [rudrān], les
deux Aśvin [aśvinau], les Marut [marutaḥ];
contemple [paśya], ô Fils de Bhārata [bhārata],
toutes [bahūni] ces merveilles [āścaryāṇi] qui
n'ont jamais été vues [adṛṣṭa] auparavant [pūrvāṇi].
ihaikasthaṁ
jagatkṛtsnaṁ paśyādya sacarācaram
mama dehe guḍākeśa yaccānyad draṣṭumicchasi
mama dehe guḍākeśa yaccānyad draṣṭumicchasi
11-7
Contemple [paśya] maintenant [ādya],
l'univers [jagat] tout entier [kṛtsnaṁ] ainsi
que [sa] l'animé comme l'inerte [carācaraṁ],
rassemblé [ekasthaṁ] ici [iha] dans
Mon [mama] corps [dehe], ô
Guḍākeśa, et tout [anyat] ce que tu souhaites {ce que tu désires} [icchasi] voir [draṣṭuṁ].
na tu māṁ
śakyase draṣṭumanenaiva svacakṣuṣā
divyaṁ dadāmi te cakṣuḥ paśya me yogamaiśvaram
divyaṁ dadāmi te cakṣuḥ paśya me yogamaiśvaram
11-8 Mais
tu ne peux pas [na tu śakyase] Me [māṁ]
contempler [draṣṭuṁ] seulement [eva] avec
tes [anena] propres yeux [sva
cakṣuṣā]; Je te donne donc [dadāmi te] la
vision [cakṣuḥ] divine [divyaṁ].
Contemple [paśya] Mon Yoga souverain {Mon yoga suprême} [yogaṁ aiśvaraṁ].
sañjaya
uvāca
evamuktvā tato rājanmahāyogeśvaro hariḥ
darśayāmāsa pārthāya paramaṁ rūpamaiśvaram
evamuktvā tato rājanmahāyogeśvaro hariḥ
darśayāmāsa pārthāya paramaṁ rūpamaiśvaram
11-9
Sañjaya dit: Ayant ainsi parlé [evaṁ uktvā], ô Roi
[rājan], Hari [hariḥ], le Grand Maître du Yoga [mahāyogeśvaraḥ],
dévoila {montra} [darśayāmāsa] au
Fils de Pṛthā [pārthāya] Sa Suprême [paramaṁ] Forme [rūpaṁ] Divine
{Souveraine} [aiśvaraṁ].
anekavaktranayanamanekādbhutadarśanam
anekadivyābharaṇaṁ divyānekodyatāyudham
anekadivyābharaṇaṁ divyānekodyatāyudham
11-10 Des
bouches [vaktra] et des yeux [nayanaṁ]
innombrables [aneka], visions [darśanaṁ] de
merveilles {de prodiges} [adbhuta] sans
fin {multiples} [aneka], ornée
de nombreux joyaux divins [aneka divya ābharaṇaṁ],
brandissant [udyata] d'innombrables [aneka] armes [āyudhaṁ]
divines [divya].
divyamālyāmbaradharaṁ
divyagandhānulepanam
sarvāścaryamayaṁ devamanantaṁ viśvatomukham
sarvāścaryamayaṁ devamanantaṁ viśvatomukham
11-11
Portant [dharaṁ] des vêtements [ambara] et des
guirlandes [mālya] merveilleuses {célestes} [divya], parfumé [gandha]
d'onguents [anulepanaṁ], rempli de merveilles {abondant de merveilles} [āścarya mayaṁ],
Resplendissant [devaṁ], Infini [anantaṁ],
tournant ses visages dans toutes les directions [viśvatomukhaṁ].
divi
sūryasahasrasya bhavedyugapadutthitā
yadi bhāḥ sadṛśī sā syādbhāsastasya mahātmanaḥ
yadi bhāḥ sadṛśī sā syādbhāsastasya mahātmanaḥ
11-12 Si [yadi] un
millier [sahasrasya] de soleils [sūrya]
pouvaient surgir [utthitā bhavet]
simultanément [yugapat] dans le ciel [divi], leur
éclat [bhāḥ] serait [sā syāt]
semblable [sadṛśī] à la splendeur [bhāsaḥ] de ce
Grand Être {de cet Esprit Suprême} [mahātmanaḥ].
tatraikasthaṁ
jagatkṛtsnaṁ pravibhaktamanekadhā
apaśyaddevadevasya śarīre pāṇḍavastadā
apaśyaddevadevasya śarīre pāṇḍavastadā
11-13 Le
Fils de Pāṇḍu [pāṇḍavaḥ] contempla [apaśyat] alors [tadā] dans
le corps [śarīre] du Dieu des Dieux [devadevasya] tout [kṛtsnaṁ]
l'univers [jagat] rassemblé [ekasthaṁ], avec
ses multiples [anekadhā] parties [pravibhaktaṁ].
tataḥ sa
vismayāviṣṭo hṛṣṭaromā dhanañjayaḥ
praṇamya śirasā devaṁ kṛtāñjalirabhāṣata
praṇamya śirasā devaṁ kṛtāñjalirabhāṣata
11-14 Alors [tataḥ]
Dhanañjaya [saḥ dhanañjayaḥ], rempli [āviṣṭaḥ]
d'émerveillement [vismaya], tous les poils hérissés [hṛṣṭaromā], se
courba devant {inclina respectueusement la tête vers} [praṇamya
śirasā] le Seigneur [devaṁ], les mains jointes [kṛtāñjaliḥ],
prononça ces paroles [abhāṣata]:
arjuna uvāca
paśyāmi devāṁstava deva dehe
sarvāṁstathā bhūtaviśeṣasaṅghān
brahmāṇamīśaṁ kamalāsanasthaṁ
ṛṣīṁśca sarvānuragāṁśca divyān
paśyāmi devāṁstava deva dehe
sarvāṁstathā bhūtaviśeṣasaṅghān
brahmāṇamīśaṁ kamalāsanasthaṁ
ṛṣīṁśca sarvānuragāṁśca divyān
11-15 Arjuna
dit: ô Dieu [deva], je vois [paśyāmi] tous [sarvān] les
dieux [devān] dans ton corps [dehe] ainsi
que les multiples [saṅghān] espèces [viśeṣa]
d'êtres [bhūta]; le Seigneur [īśaṁ] Brahmā
[brahmāṇaṁ] assis [āsana sthaṁ] sur le
Lotus [kamala], tous [sarvān] les
Sages [ṛṣin] et les serpents {et les Nāga} [uragān] divins [divyān].
anekabāhūdaravaktranetraṁ
paśyāmi
tvāṁ sarvato'nantarūpam
nāntaṁ na madhyaṁ na punastavādiṁ
paśyāmi viśveśvara viśvarūpa
tvāṁ sarvato'nantarūpam
nāntaṁ na madhyaṁ na punastavādiṁ
paśyāmi viśveśvara viśvarūpa
11-16 Je Te
contemple [tvaṁ paśyāmi] de tous côtés [sarvataḥ] dans
Ta forme sans limites [anantarūpaṁ], avec
d'innombrables [aneka] bras [bāhu],
ventres [udara], visages [vaktra], yeux [netraṁ]. Mais
ô Seigneur de l'Univers [viśveśvara], ô
Formes Cosmiques {ô Forme de l'Univers} [viśvarūpa], je ne
vois [na paśyāmi] ni la fin [na antaṁ], ni le
milieu [na madhyaṁ], ni le commencement [na
punaḥ ādiṁ].
kirīṭinaṁ
gadinaṁ cakriṇaṁ ca
tejorāśiṁ sarvato dīptimantam
paśyāmi tvāṁ durnirīkṣyaṁ sāmantād
dīptānalārkadyutimaprameyam
tejorāśiṁ sarvato dīptimantam
paśyāmi tvāṁ durnirīkṣyaṁ sāmantād
dīptānalārkadyutimaprameyam
11-17 Je Te [tvāṁ]
contemple [paśyāmi] portant Ton diadème [kirīṭinaṁ], Ta
massue [gadinaṁ] et Ton disque [cakriṇaṁ],
resplendissant [dīptimantaṁ] de
toutes parts [sarvataḥ] comme une masse de lumière [tejorāśiṁ], d'un
éclat difficile à soutenir [durnirīkṣyaṁ] de
tous côtés [samantāt], flamboyant [dyutiṁ] comme
le feu [anala] brûlant [dīpta] et
comme le soleil [arka], incommensurable [aprameyaṁ].
tvamakṣaraṁ
paramaṁ veditavyaṁ
tvamasya viśvasya paraṁ nidhānam
tvamavyayaḥ śāśvatadharmagoptā
sanātanastvaṁ puruṣo mato me
tvamasya viśvasya paraṁ nidhānam
tvamavyayaḥ śāśvatadharmagoptā
sanātanastvaṁ puruṣo mato me
11-18 Tu es [tvaṁ]
l'Impérissable [akṣaraṁ], le Suprême Objet de
Connaissance {l'Être Suprême qu'il faut réaliser} [paramaṁ
veditavyaṁ]; Tu es [tvaṁ] l'Ultime [paraṁ]
Support [nidhānaṁ] de cet [asya]
univers [viśvasya]; Tu es [tvaṁ]
l'Immortel {l'Indestructible} [avyayaḥ]
Protecteur {Défenseur} [goptā] du
Dharma Éternel [śāśvata]; Tu es [tvaṁ] le
Puruṣa [puruṣaḥ] Impérissable {Éternel} [sanātanaḥ] telle est ma conviction [mataḥ
me].
anādimadhyāntamanantavīryam
anantabāhuṁ śaśisūryanetram
paśyāmi tvāṁ dīptahutāśavaktraṁ
svatejasā viśvamidaṁ tapantam
anantabāhuṁ śaśisūryanetram
paśyāmi tvāṁ dīptahutāśavaktraṁ
svatejasā viśvamidaṁ tapantam
11-19 Je Te [tvāṁ]
contemple [paśyāmi] sans commencement [anādi], ni
milieu [madhya], ni fin [antaṁ], doué
d'un pouvoir infini {doué d'une puissance infinie} [ananta
vīryāṁ], muni de bras [bāhuṁ] sans nombre [ananta], dont
les yeux [netraṁ] sont la lune [śaśī] et le
soleil [sūrya], ayant la bouche [vaktraṁ] comme
un feu flamboyant [dīpta hutāśa],
consumant [tapantaṁ] cet [idaṁ]
univers [viśvaṁ] par ta propre [sva]
splendeur [tejasā].
dyāvāpṛthivyoridamantaraṁ
hi vyāptaṁ
tvayaikena diśaśca sarvāḥ
dṛṣṭvādbhutaṁ rūpamugraṁ tavedaṁ
lokatrayaṁ pravyathitaṁ mahātman
tvayaikena diśaśca sarvāḥ
dṛṣṭvādbhutaṁ rūpamugraṁ tavedaṁ
lokatrayaṁ pravyathitaṁ mahātman
11-20 Car [hi]
l'espace [dyau] entre le ciel et la terre [antaraṁ
dyāva pṛthivyoḥ], et [ca] tous [sarvāḥ] les
points cardinaux [diśaḥ], sont remplis {sont pénétrés - sont imprégnés} [vyāptaṁ] par
Toi [tvayā] seul [ekena]; en
voyant [dṛṣṭvā] cette [idaṁ] Forme [rūpaṁ]
merveilleuse [adbhutaṁ] et terrifiante [ugraṁ], les
trois [trayaṁ] mondes [loka] sont
remplis de frayeur {sont épouvantés} [pravyathitaṁ], ô
Grand Être {ô Esprit Suprême} [mahātman].
amī hi tvāṁ
surasaṅghā viśanti
kecidbhītāḥ prāñjalayo gṛṇanti
svastītyuktvā maharṣisiddhasaṅghāḥ
stuvanti tvāṁ stutibhiḥ puṣkalābhiḥ
kecidbhītāḥ prāñjalayo gṛṇanti
svastītyuktvā maharṣisiddhasaṅghāḥ
stuvanti tvāṁ stutibhiḥ puṣkalābhiḥ
11-21 Ces [amī]
troupes [saṅghāḥ] de Dieux [sura]
entrent [viśanti] donc en Toi [tvāṁ]. Certains
[kecit], emplis de crainte [bhitāḥ], les
mains jointes [prāñjalayaḥ],
T'adorent {Te louent} [gṛṇanti];
l'assemblée [saṅghāḥ] des grands Ṛṣi [maharṣi] et des
Siddha clament [uktvā] "Que le bien
soit" {"salut à toi"} [svasti
iti] et Te glorifient [tvāṁ stuvanti] avec
des louanges [stutibhiḥ] splendides {sublimes - infinies} [puṣkalābhiḥ].
rudrādityā
vasavo ye ca sādhyā
viśve.aśvinau marutaścoṣmapāśca
gandharvayakṣāsurasiddhasaṅghā
vīkṣante tvāṁ vismitāścaiva sarve
viśve.aśvinau marutaścoṣmapāśca
gandharvayakṣāsurasiddhasaṅghā
vīkṣante tvāṁ vismitāścaiva sarve
11-22 Les
Rudra, les Āditya [ādityaḥ], les Vasu [vasavaḥ], les
Sādhyās [sādhyāḥ], les Viśva [viśve], les
deux Aśvin [aśvinau], les Marut [marutaḥ], les
Mânes [ūṣmapāḥ], la multitude [saṅghāḥ] des
Gandharva, des Yakṣa, des Asura, des Siddha, tous Te [sarve
tvāṁ] contemplent [vīkṣante] et sont vraiment
émerveillés [vismitāḥ ca eva].
rūpaṁ
mahatte bahuvaktranetraṁ
mahābāho bahubāhūrupādam
bahūdaraṁ bahudaṁṣṭrākarālaṁ
dṛṣṭvā lokāḥ pravyathitāstathāham
mahābāho bahubāhūrupādam
bahūdaraṁ bahudaṁṣṭrākarālaṁ
dṛṣṭvā lokāḥ pravyathitāstathāham
11-23 En
voyant [dṛṣṭvā], Ta forme [rūpaṁ]
gigantesque {incommensurable} [mahat], avec
d'innombrables [bahu] bouches [vaktra] et
yeux [netraṁ], ô Mahābāhu [mahābāho],
d'innombrables [bahu] bras [bāhu],
cuisses [uru] pieds [padaṁ] sans
nombre [bahu], Tes ventres [udaraṁ]
innombrables [bahu], Tes multiples [bahu] dents {crocs} [daṁṣṭrā] effroyables [karālaṁ], les
mondes [lokāḥ] tremblent [pravyathitāḥ] et moi
aussi [tathā ahaṁ].
nabhaḥspṛśaṁ
dīptamanekavarṇaṁ
vyāttānanaṁ dīptaviśālanetram
dṛṣṭvā hi tvāṁ pravyathitāntarātmā
dhṛtiṁ na vindāmi śamaṁ ca viṣṇo
vyāttānanaṁ dīptaviśālanetram
dṛṣṭvā hi tvāṁ pravyathitāntarātmā
dhṛtiṁ na vindāmi śamaṁ ca viṣṇo
11-24 Te
voyant [dṛṣṭvā hi tvāṁ] toucher le ciel [nabhaḥspṛśaṁ],
flamboyant {resplendissant} [dīptaṁ] de
multiples [aneka] couleurs [varṇaṁ], les
bouches [ānanaṁ] grandes ouvertes [vyātta], tes
grands [viśāla] yeux [netraṁ]
luisant {flamboyant} [dīpta], je
suis épouvanté au plus profond de moi-même [pravyathita antaḥ ātmā], ô
Viṣṇu [viṣṇo], et je ne trouve [na
vindāmi] ni courage {ni
résolution} [dhṛtiṁ] ni paix {ni calme} [śamaṁ].
daṁṣṭrākarālāni
ca te mukhāni
dṛṣṭvaiva kālānalasannibhāni
diśo na jāne na labhe ca śarma
prasīda deveśa jagannivāsa
dṛṣṭvaiva kālānalasannibhāni
diśo na jāne na labhe ca śarma
prasīda deveśa jagannivāsa
11-25 Ayant
vu [dṛṣṭvā] Tes bouches [mukhāni] avec
leurs dents {avec leurs crocs} [daṁṣṭrā]
effroyables [karālāni] semblables [sannibhāni] au feu
de la destruction {au feu de la dissolution}
cosmique [kāla anala], je ne reconnais plus [na
jāne] les directions du ciel {les points cardinaux} [diśaḥ] et je ne trouve aucune [na
labhe] paix {protection} [śarma]; aie
pitié [prasīda], ô Seigneur des Dieux [deveśa],
Demeure de l'univers [jagannivāsa].
amī ca tvāṁ
dhṛtarāṣṭrasya putrāḥ
sarve sahaivāvanipālasaṅghaiḥ
bhīṣmo droṇaḥ sūtaputrastathāsau
sahāsmadīyairapi yodhamukhyaiḥ
sarve sahaivāvanipālasaṅghaiḥ
bhīṣmo droṇaḥ sūtaputrastathāsau
sahāsmadīyairapi yodhamukhyaiḥ
11-26 En Toi
[tvāṁ], tous [sarve] ces [amī] fils [putrāḥ] de Dhṛtarāṣṭra [dhṛtarāṣṭrasya] avec
la foule [saṅghaiḥ] des rois de la terre [avanipāla], Bhīṣma [bhīṣmaḥ], Droṇa [droṇaḥ], le
fils [putraḥ] de Sūta (Karṇa) ainsi que [saha
api] nos [asmadīyaiḥ]
principaux [mukhyaiḥ] guerriers [yodha],
vaktrāṇi te
tvaramāṇā viśanti
daṁṣṭrākarālāni bhayānakāni
kecidvilagnā daśanāntareṣu
sandṛśyante cūrṇitairuttamāṅgaiḥ
daṁṣṭrākarālāni bhayānakāni
kecidvilagnā daśanāntareṣu
sandṛśyante cūrṇitairuttamāṅgaiḥ
11-27 Ils
entrent [viśanti] précipitamment [tvaramāṇāḥ] dans
Tes bouches [vaktrāṇi] épouvantables {terrifiantes} [bhayānakāni] aux
dents {aux crocs} [daṁṣṭrā]
effroyables {redoutables} [karālāni];
quelques-uns [kecit] sont vus [sandṛśyante]
suspendus {accrochés} [vilagnāḥ] entre
tes dents [daśana antareṣu] avec les têtes [uttama
aṅgaiḥ] broyées [cūrṇitaiḥ].
yathā
nadīnāṁ bahavo'mbuvegāḥ
samudramevābhimukhā dravanti
tathā tavāmī naralokavīrā viśanti
vaktrāṇyabhivijvalanti
samudramevābhimukhā dravanti
tathā tavāmī naralokavīrā viśanti
vaktrāṇyabhivijvalanti
11-28 De
même [yathā] que les nombreux [bahavaḥ]
torrents d'eau {flots impétueux} [ambu
vegāḥ] des rivières [nadīnāṁ] se hâtent {courent} [dravanti] vers [abhimukhāḥ]
l'océan [samudraṁ], ainsi ces [amī] héros [vīrāḥ] du
monde [loka] des hommes [nara]
entrent {se précipitent} [viśanti] dans
tes bouches [vaktrāṇi] flamboyantes [abhivijvalanti].
yathā
pradīptaṁ jvalanaṁ pataṅgā
viśanti nāśāya samṛddhavegāḥ
tathaiva nāśāya viśanti lokās tavāpi
vaktrāṇi samṛddhavegāḥ
viśanti nāśāya samṛddhavegāḥ
tathaiva nāśāya viśanti lokās tavāpi
vaktrāṇi samṛddhavegāḥ
11-29 De
même [yathā] que les papillons {que les insectes volants} [pataṅgāḥ] entrent [viśanti] très
rapidement [samṛddhavegāḥ] à leur perte [nāśāya] dans
la flamme [jvalanaṁ] brûlante [pradīptaṁ],
ainsi, en vérité [tathaiva], les hommes {les créatures} [lokāḥ] entre [viśanti] en se
précipitant [samṛddhavegaḥ] dans Tes bouches [vaktrāṇi] pour
leur (propre) destruction [nāśāya].
lelihyase
grasamānaḥ sāmantāl-
lokānsāmagrānvadanairjvaladbhiḥ
tejobhirāpūrya jagatsāmagraṁ
bhāsastavogrāḥ pratapanti viṣṇo
lokānsāmagrānvadanairjvaladbhiḥ
tejobhirāpūrya jagatsāmagraṁ
bhāsastavogrāḥ pratapanti viṣṇo
11-30 De Tes
bouches [vadanaiḥ] embrasées [jvaladbhiḥ], Tu
dévores [grasamānaḥ] tous [samagrān] les
mondes [lokān] en Te pourléchant [lelihyase]. Tes
rayons [bhāsaḥ] brûlants {terribles} [ugraḥ],
emplissant [āpūrya] l'univers [jagat] entier
[samagraṁ] de leur ardent éclat [tejobhiḥ], le
brûlent [pratapanti], ô Viṣṇu [viṣṇo].
ākhyāhi me
ko bhavānugrarūpo
namo'stu te devavara prasīda
vijñātumicchāmi bhavantamādyaṁ na hi
prajānāmi tava pravṛttim
namo'stu te devavara prasīda
vijñātumicchāmi bhavantamādyaṁ na hi
prajānāmi tava pravṛttim
11-31
Dis-moi [ākhyāhi] qui [kaḥ] Tu es [bhavān], Toi
qui as une forme terrible {effrayante} [ugra
rūpaḥ]? Hommage te soit rendu [namaste], ô le
Meilleur des Dieux {ô Seigneur Suprême} [devavara], aie
pitié {accorde-moi Ta grâce} [prasīda]. Je
désire [icchāmi] Te connaître [vijñātuṁ], Toi [bhavantaṁ],
l'Être Primordial [ādyaṁ], car je ne comprends pas [na
prajānāmi] Ton [tava] activité [pravṛttiṁ].
śrībhagavān
uvāca
kālo'smi lokakṣayakṛtpravṛddho
lokānsamāhartumiha pravṛttaḥ
ṛte'pi tvāṁ na bhaviṣyanti sarve
ye'vasthitāḥ pratyanīkeṣu yodhāḥ
kālo'smi lokakṣayakṛtpravṛddho
lokānsamāhartumiha pravṛttaḥ
ṛte'pi tvāṁ na bhaviṣyanti sarve
ye'vasthitāḥ pratyanīkeṣu yodhāḥ
11-32 Le
Divin Seigneur dit: Je suis [asmi] le Temps [kālaḥ]
destructeur [kṣayakṛt] de l'Univers [loka],
Puissant [pravṛddhaḥ], maintenant [iha] engagé
[pravṛttaḥ] dans l'annihilation [samāhartuṁ] des
mondes [lokān]. Même [api] sans [ṛte] toi [tvāṁ], tous [sarve] les
guerriers [yodhāḥ] présents [avasthitāḥ] dans
les armées ennemies [pratyānīkeṣu] ne
vivront {périront} [na
bhaviṣyanti].
tasmāttvamuttiṣṭha
yaśo labhasva
jitvā śatrūn bhuṅkṣva rājyaṁ samṛddham
mayaivaite nihatāḥ pūrvameva
nimittamātraṁ bhava savyasācin
jitvā śatrūn bhuṅkṣva rājyaṁ samṛddham
mayaivaite nihatāḥ pūrvameva
nimittamātraṁ bhava savyasācin
11-33 C 'est pourquoi [tasmāt]
Lève-toi [tvaṁ uttiṣṭha], conquiers {obtient} [labhasva] la gloire [yaśaḥ]. Ayant
vaincu [jitvā] tes ennemis [śatrun], jouis
[bhuṅkṣva] d'un royaume [rājyaṁ] prospère [samṛddhaṁ]. C'est
par Moi [mayā] seulement [eva] que
ceux-là [ete] ont déjà [pūrvaṁ eva] été
tués {été détruits} [nihatāḥ]. Sois [bhava]
simplement un instrument [nimitta mātraṁ], ô
Archer habile de sa main gauche [savyāsacin].
droṇaṁ ca
bhīṣmaṁ ca jayadrathaṁ ca
karṇaṁ tathānyānapi yodhavīrān
mayā hatāṁstvaṁ jahi mavyathiṣṭhā
yudhyasva jetāsi raṇe sapatnān
karṇaṁ tathānyānapi yodhavīrān
mayā hatāṁstvaṁ jahi mavyathiṣṭhā
yudhyasva jetāsi raṇe sapatnān
11-34 Droṇa [droṇaṁ], Bhīṣma [bhīṣmaṁ],
Jayadratha [jayadrathaṁ] et Karṇa [karṇaṁ] ainsi
que [tathā] les autres [anyān]
vaillants guerriers {héros} [yodhavīrān] ont
déjà été tués [hatān] par Moi [mayā]; Ne
crains rien [mā vyathiṣṭhāḥ], détruits-les {frappes-les} [tvaṁ jahi]! Combats [yudhyasva], tu
vaincras [jetāsi] tes rivaux [sapatnān] dans
la bataille [raṇe].
sañjaya
uvāca
etacchrutvā vacanaṁ keśavasya
kṛtāñjalirvepamānaḥ kirīṭī
namaskṛtvā bhūya evāha kṛṣṇaṁ
sagadgadaṁ bhītabhītaḥ praṇamya
etacchrutvā vacanaṁ keśavasya
kṛtāñjalirvepamānaḥ kirīṭī
namaskṛtvā bhūya evāha kṛṣṇaṁ
sagadgadaṁ bhītabhītaḥ praṇamya
11-35
Sañjaya dit: Après avoir entendu [śrutvā] ces paroles [vacanaṁ] de
Keśava [keśavasya], tremblant [vepamāna] et les
mains jointes [kṛtāñjaliḥ], celui
qui porte un diadème {Arjuna} [kirīṭin], après
avoir adoré de nouveau [namas kṛtvā bhūyaḥ eva] Kṛṣṇa, lui
parla [āha] d'une voix entrecoupée {d'une voix altérée} [sagadgadaṁ],
s'inclinant humblement [praṇamya] et en proie à l'épouvante
{et submergé de peur} [bhītabhītaḥ].
arjuna uvāca
sthāne hṛṣīkeśa tava prakīrtyā
jagatprahṛṣyatyanurajyate ca
rakṣāṁsi bhītāni diśo dravanti sarve
namasyanti ca siddhasaṅghāḥ
sthāne hṛṣīkeśa tava prakīrtyā
jagatprahṛṣyatyanurajyate ca
rakṣāṁsi bhītāni diśo dravanti sarve
namasyanti ca siddhasaṅghāḥ
11-36 Arjuna
dit: Il est convenable {il est juste} [sthāne], ô Hṛṣīkeśa,
que le monde [jagat] se réjouisse [prahṛṣyati] et
trouve sa joie [anurajyate] dans
Tes louanges [prakīrtya]. Les Rākṣasa [rakṣāṁsi],
terrifiés {effrayés} [bhītāni],
fuient [dravanti] dans toutes [sarve] les
directions [diśaḥ] et les assemblées [saṅghāḥ] des
Siddha te rendent hommage {se prosternent} [namasyanti].
kasmācca te
na nameranmahātman
garīyase brahmaṇo'pyādikartre
ananta deveśa jagannivāsa
tvamakṣaraṁ sadasattatparaṁ yat
garīyase brahmaṇo'pyādikartre
ananta deveśa jagannivāsa
tvamakṣaraṁ sadasattatparaṁ yat
11-37
Comment [kasmāt] ne s'inclineraient-ils pas [na
nameran], ô Grand Être {ô Esprit
Suprême} [mahātman], plus vénérable {plus grand} [garīyase] même [api] que
Brahmā [brahmaṇaḥ], Toi qui es le Suprême Créateur [ādikartre], Être
infini [ananta], Seigneur des Dieux [deveśa],
Demeure de l'univers [jagannivāsa], Toi [tvaṁ] qui es
l'Impérissable [akṣaraṁ], l'Être et le Non-Être [sadasat] et Ce
qui est au-delà {et ce qui est Transcendent} [tatparaṁ
yad]?
tvamādidevaḥ
puruṣaḥ purāṇas tvamasya
viśvasya paraṁ nidhānam
vettāsi vedyaṁ ca paraṁ ca dhāma
tvayā tataṁ viśvamanantarūpa
viśvasya paraṁ nidhānam
vettāsi vedyaṁ ca paraṁ ca dhāma
tvayā tataṁ viśvamanantarūpa
11-38 Tu es [tvaṁ] le
Dieu Primordial [ādidevaḥ], l'Ancien [purāṇaḥ] Puruṣa
[puruṣaḥ], Tu es [tvaṁ] l'ultime [paraṁ]
Support {Refuge} [nidhānaṁ] de [asya]
l'univers [viśvasya]. Tu es le Connaisseur [vetta
asi], l'Objet de la connaissance [vedyaṁ] et le
Séjour final {la Demeure Suprême} [paraṁ
ca dhāma]. Par Toi [tvayā], tout l'univers [viśvaṁ] est
déployé {est imprégné} [tataṁ], ô
Forme infinie [anantarūpa].
vāyuryamo'gnirvaruṇaḥ
śaśāṅkaḥ
prajāpatistvaṁ prapitāmahaśca
namo namaste'stu sahasrakṛtvaḥ
punaśca bhūyo'pi namo namaste
prajāpatistvaṁ prapitāmahaśca
namo namaste'stu sahasrakṛtvaḥ
punaśca bhūyo'pi namo namaste
11-39 Tu es [tvaṁ] Vāyu [vāyuḥ], Yama [yamaḥ], Agni [agniḥ],
Varuna [varuṇaḥ], la Lune [śaśāṅkaḥ],
Prajāpati [prajāpatiḥ] et le Grand Ancêtre [prapitāmahaḥ].
Salutations! Salutations! à Toi [namaḥ namaḥ te astu] mille
fois [sahasrakṛtvaḥ], encore et encore [punaḥ
ca bhūyaḥ] salutations [namaḥ], salutations à Toi [namaste]!
namaḥ
purastādatha pṛṣṭhataste
namo'stu te sarvata eva sarva
anantavīryāmitavikramastvaṁ
sarvaṁ samāpnoṣi tato'si sarvaḥ
namo'stu te sarvata eva sarva
anantavīryāmitavikramastvaṁ
sarvaṁ samāpnoṣi tato'si sarvaḥ
11-40
Salutations à Toi [namaḥ] devant {vers l'Est} [purastāt] et derrière [pṛṣṭhataḥ],
Salutations à Toi [namaste] de tous côtés [sarvataḥ
eva], Toi le Tout [sarva]. Ta [tvaṁ] force [vīrya] est
infinie [ananta], Ta puissance {Ton héroïsme} [vikramaḥ] incommensurable [amita]; Tu
atteins {tu pénètres} [samāpnoṣi] tout [sarvaṁ] et,
par conséquent [tataḥ], Tu es [asi] tout [sarvaḥ].
sakheti
matvā prasabhaṁ yaduktaṁ
he kṛṣṇa he yādava he sakheti
ajānatā mahimānaṁ tavedaṁ
mayā pramādātpraṇayena vāpi
he kṛṣṇa he yādava he sakheti
ajānatā mahimānaṁ tavedaṁ
mayā pramādātpraṇayena vāpi
11-41 Ayant
pensé [matvā] que [iti] (Tu
étais) mon compagnon [sakhā] et T'appelant [yad
uktaṁ] sans réfléchir {présomptueusement} [prasabhaṁ]
"Kṛṣṇa [he kṛṣṇa], Yādava [he
yādava], Ami" [he sakhe iti],
ignorant [ajānatā] Ta majesté {Ta grandeur} [mahimānaṁ] par négligence {par inconscience} [pramādāt] ou même [vā
api] par affection [praṇayena],
yaccāvahāsārthamasatkṛto'si
vihāraśayyāsanabhojaneṣu
eko'thavāpyacyuta tatsāmakṣaṁ
tatkṣāmaye tvāmahamaprameyam
vihāraśayyāsanabhojaneṣu
eko'thavāpyacyuta tatsāmakṣaṁ
tatkṣāmaye tvāmahamaprameyam
11-42 Si Tu
fus [ca yad asi] traité irrespectueusement [asatkṛtaḥ] par
plaisanterie [avahāsa arthaṁ], dans les jeux {dans les distractions} [vihāra], au repos [śayyā], assis
[āsana], en mangeant [bhojaneṣu], seul [ekaḥ] ou en
présence d'autres [tat samakṣaṁ], ô
Acyuta, je T'en demande pardon [kṣāmaye tvaṁ], ô Toi
qui es sans limites {qui est incommensurable} [aprameyaṁ].
pitāsi
lokasya carācarasya tvamasya
pūjyaśca gururgarīyān
na tvatsamo'styabhyadhikaḥ kuto'nyo
lokatraye'pyapratimaprabhāva
pūjyaśca gururgarīyān
na tvatsamo'styabhyadhikaḥ kuto'nyo
lokatraye'pyapratimaprabhāva
11-43 Tu es [asi] le
Père [pitā] des mondes {des créatures} [lokasya] animés et inertes [carācarasya]; Tu es
digne d'être adoré {Tu dois être adoré par ces (mondes)} [tvaṁ
asya pūjyaḥ]. Tu es le plus grand [garīyān] Maître
[guruḥ]. Nul n'est [na] égal [samaḥ] à Toi [tvat]; qui
pourrait [kutaḥ anyaḥ] Te surpasser [abhyadhikaḥ] dans
les trois mondes [lokatraye], ô Toi dont la puissance {la grandeur} est incomparable [apratimaprabhāva]!
tasmātpraṇamya
praṇidhāya kāyaṁ
prasādaye tvāmahamīśamīḍyam
piteva putrasya sakheva sakhyuḥ priyaḥ
priyāyārhasi deva soḍhum
prasādaye tvāmahamīśamīḍyam
piteva putrasya sakheva sakhyuḥ priyaḥ
priyāyārhasi deva soḍhum
11-44 Alors [tasmāt],
m'inclinant [praṇamya] et me prosternant devant Toi {et le corps prosterné} [praṇidhāya kāyaṁ],
j'implore Ton pardon [prasādaye tvaṁ ahaṁ],
Adorable Seigneur [īśaṁ iḍyaṁ]; comme
[iva] un père [pitā] envers son fils [putrasya], un
ami [sakhā] envers son ami [sakhyuḥ], un
amant [priyaḥ] envers sa bien-aimée [priyāyāḥ],
daigne [arhasi], ô Seigneur [deva],
montrer Ta miséricorde {me pardonner} [soḍhuṁ].
adṛṣṭapūrvaṁ
hṛṣito'smi dṛṣṭvā
bhayena ca pravyathitaṁ mano me
tadeva me darśaya deva rūpaṁ
prasīda deveśa jagannivāsa
bhayena ca pravyathitaṁ mano me
tadeva me darśaya deva rūpaṁ
prasīda deveśa jagannivāsa
11-45 Je
suis heureux {je frémis} [hṛṣitaḥ] de
voir [dṛṣṭvā] ce qui n'a jamais été vu [adṛṣṭa]
auparavant [pūrvaṁ]; mon esprit [manaḥ] est
troublé {est bouleversé} [pravyathitaṁ]
d'effroi [bhayena]. Montre-moi [darśaya], ô
Seigneur [deva], seulement Ta forme {Ta forme précédente} [tad eva rūpaṁ]. Aie
pitié [prasīda]! Ô Seigneur des Dieux [deveśa],
Demeure de l'univers [jagannivāsa].
kirīṭinaṁ
gadinaṁ cakrahastaṁ
icchāmi tvāṁ draṣṭumahaṁ tathaiva
tenaiva rūpeṇa caturbhujena
sahasrabāho bhava viśvamūrte
icchāmi tvāṁ draṣṭumahaṁ tathaiva
tenaiva rūpeṇa caturbhujena
sahasrabāho bhava viśvamūrte
11-46 Je
désire [icchāmi] Te voir [draṣṭuṁ] comme
auparavant [tathaiva], portant Ton diadème [kirīṭinaṁ], armé
de la massue [gadinaṁ], disque [cakra] en
main [hastaṁ]. Redeviens [bhava] cette [tena
eva] forme [rūpeṇa] aux quatre [catur] bras [bhujena], ô Toi
aux mille bras [sahasrabāho], ô
Forme universelle [viśvamūrte].
śrībhagavān
uvāca
mayā prasannena tavārjunedaṁ rūpaṁ
paraṁ darśitamātmayogāt
tejomayaṁ viśvamanantamādyaṁ
yanme tvadanyena na dṛṣṭapūrvam
mayā prasannena tavārjunedaṁ rūpaṁ
paraṁ darśitamātmayogāt
tejomayaṁ viśvamanantamādyaṁ
yanme tvadanyena na dṛṣṭapūrvam
11-47 Le
Divin Seigneur dit: Par Ma Grâce [prasannena] envers
toi [tava], ô Arjuna, et par le Pouvoir de Mon propre
Yoga {et par le Yoga de l'Ātman} [ātmayogāt], cette
Forme [rūpaṁ] Suprême [paraṁ] t'a
été montrée [darśitaṁ]; (cette Forme) resplendissante [tejomayaṁ],
Cosmique [viśvaṁ], Infinie [anantaṁ],
Originelle [ādyaṁ], n'a jamais été vue [na
dṛṣṭa] par quiconque [tvadanyena] avant
toi {auparavant} [pūrvaṁ].
na
vedayajñādhyayanairna dānair na ca
kriyābhirna tapobhirugraiḥ
evaṁrūpaḥ śakya ahaṁ nṛloke
draṣṭuṁ tvadanyena kurupravīra
kriyābhirna tapobhirugraiḥ
evaṁrūpaḥ śakya ahaṁ nṛloke
draṣṭuṁ tvadanyena kurupravīra
11-48 Ni [na] par
l'étude [adhyayanaiḥ] des Veda et des sacrifices [vedayajña], ni
par les dons [na dānaiḥ], ni même par les rites [na ca
kriyābhiḥ], et par les violentes [ugraiḥ]
austérités [tapobhiḥ], il n'est possible [śakyaḥ
ahaṁ], dans le monde des hommes [nṛloke], de Me
voir [draṣṭuṁ] sous cette forme [evaṁ
rūpaḥ], à part toi [anyena], ô héros des Kuru [kurupravīra].
mā te vyathā
mā ca vimūḍhabhāvo
dṛṣṭvā rūpaṁ ghoramīdṛṅmamedam
vyapetabhīḥ prītamanāḥ punastvaṁ
tadeva me rūpamidaṁ prapaśya
dṛṣṭvā rūpaṁ ghoramīdṛṅmamedam
vyapetabhīḥ prītamanāḥ punastvaṁ
tadeva me rūpamidaṁ prapaśya
11-49 Ne
soit ni angoissé [mā te vyathā] ni
troublé [mā vimūḍha bhāvaḥ] pour M'avoir vu [dṛṣṭvā] sous
cette forme [rūpaṁ] si terrible [ghoraṁ
īdṛk]. Libéré de la peur [vyapetabhīḥ],
l'esprit [manāḥ] en joie {réjoui} [prīta],
contemple [prapaśya] de nouveau [punaḥ] Mon
autre forme {Ma forme habituelle} [tad
eva me rūpaṁ idaṁ].
sañjaya
uvāca
ityarjunaṁ vāsudevastathoktvā svakaṁ
rūpaṁ darśayāmāsa bhūyaḥ
āśvāsayāmāsa ca bhītamenaṁ bhūtvā
punaḥ saumyavapurmahātmā
ityarjunaṁ vāsudevastathoktvā svakaṁ
rūpaṁ darśayāmāsa bhūyaḥ
āśvāsayāmāsa ca bhītamenaṁ bhūtvā
punaḥ saumyavapurmahātmā
11-50
Sañjaya dit: Ayant ainsi parlé [uktvā] à Arjuna [arjunaṁ],
Vāsudeva [vāsudevāḥ] montra [darśayāmāsa] de
nouveau [bhūyaḥ] sa propre forme [svakaṁ
rūpaṁ]. La Grande Âme {l'Esprit
Suprême} [mahātmā], ayant repris [bhūtvā] de
nouveau [punaḥ] sa forme [vapuḥ]
bienveillante [saumya], le réconforta [āśvāsayāmāsa] lui [enaṁ] qui
était si terrifié [bhītaṁ].
arjuna uvāca
dṛṣṭvedaṁ mānuṣaṁ rūpaṁ tava saumyaṁ janārdana
idānīmasmi saṁvṛttaḥ sacetāḥ prakṛtiṁ gataḥ
dṛṣṭvedaṁ mānuṣaṁ rūpaṁ tava saumyaṁ janārdana
idānīmasmi saṁvṛttaḥ sacetāḥ prakṛtiṁ gataḥ
11-51 Arjuna
dit: Contemplant [dṛṣṭvā], ô Janārdana, Ta {cette} [idaṁ] forme [rūpaṁ]
humaine [mānuṣaṁ], bienveillante {douce} [saumyaṁ], je suis maintenant
apaisé [asmi idānīṁ saṁvṛttaḥ sacetāḥ] et
reviens [gataḥ] à mon état normal {à ma propre nature} [prakṛtiṁ].
śrībhagavān
uvāca
sudurdarśamidaṁ rūpaṁ dṛṣṭavānasi yanmama
devā apyasya rūpasya nityaṁ darśanakāṅkṣiṇaḥ
sudurdarśamidaṁ rūpaṁ dṛṣṭavānasi yanmama
devā apyasya rūpasya nityaṁ darśanakāṅkṣiṇaḥ
11-52 Le
Divin Seigneur dit: Cette [idaṁ] Forme [rūpaṁ] mienne
[mama] que tu as vue [dṛṣṭavān asi], est
très difficile à contempler {à voir} [sudurdarśaṁ]; même [api] les
Dieux [devāḥ] désirent {aspirent} [kāṅkṣiṇaḥ]
toujours [nityaṁ] à voir [darśana] cette
forme [asya rūpasya].
nāhaṁ
vedairna tapasā na dānena na cejyayā
śakya evaṁvidho draṣṭuṁ dṛṣṭavānasi māṁ yathā
śakya evaṁvidho draṣṭuṁ dṛṣṭavānasi māṁ yathā
11-53 Ni par
les Veda [na vedaiḥ], ni par l'austérité [na
tapasā], ni par le don {ni par la
charité} [na dānena], ni par le sacrifice [na ca
ijyayā], on ne peut [śakyaḥ ahaṁ] Me [māṁ] voir [draṣṭuṁ] en
cette Forme [evaṁvidhāḥ] que tu as contemplée {que tu a vue} [yathā dṛṣṭavān asi].
bhaktyā
tvananyayā śakya ahamevaṁvidho'rjuna
jñātuṁ draṣṭuṁ ca tattvena praveṣṭuṁ ca parantapa
jñātuṁ draṣṭuṁ ca tattvena praveṣṭuṁ ca parantapa
11-54 Mais [tu] par
une dévotion [bhaktyā] sans partage {exclusive} [ananyayā], on peut Me [ahaṁ
śakyaḥ] connaître [jñātuṁ] sous cette forme [evaṁvidhaḥ], de Me
voir [draṣṭuṁ] en réalité [tattvena], ô
Arjuna, et d'entrer en Moi [praveṣṭuṁ ca], ô
Paraṁtapa.
matkarmakṛnmatparamo
madbhaktaḥ saṅgavarjitaḥ
nirvairaḥ sarvabhūteṣu yaḥ sa māmeti pāṇḍava
nirvairaḥ sarvabhūteṣu yaḥ sa māmeti pāṇḍava
11-55 Celui
qui [yaḥ] n'agit que pour Moi [matkarmakṛt], qui
Me considère comme le Suprême [matparamaḥ], qui
se dévoue à Moi [madbhaktaḥ], libre
de tout attachement [saṅgavarjitaḥ], sans
haine {libre d'hostilité} [nirvairaḥ] envers
tous les êtres [sarvabhūteṣu],
celui-là [saḥ] vient à Moi {M'atteint} [māṁ eti], ô Pāṇḍava.
om tatsaditi
śrīmadbhagavadgītāsūpaniṣatsu brahmavidyāyāṁ yogaśāstre śrīkṛṣṇārjunasaṁvāde
viśvarūpadarśanayogo nāmaikādaśo'dhyāyaḥ||11||
ॐ तत् सत्
Ainsi, dans l'Upaniṣad de la Glorieuse Bhagavad-Gītā, dans la Science de l'Absolu, dans l'Écriture du Yoga, dans le Dialogue entre le Seigneur Kṛṣṇa et Arjuna, s'achève le onzième chapitre, intitulé: le Yoga dela Vision de la Forme Cosmique
ou viśvarūpa darśana yoga.
ॐ तत् सत्
Ainsi, dans l'Upaniṣad de la Glorieuse Bhagavad-Gītā, dans la Science de l'Absolu, dans l'Écriture du Yoga, dans le Dialogue entre le Seigneur Kṛṣṇa et Arjuna, s'achève le onzième chapitre, intitulé: le Yoga de